Lördag morgon.

 Då ska vi se om jag kan få till ett lite mer ordentligt inlägg.

Har precis vart uppe och ätit frukost. Kröp faktiskt ner i sängen igen. Känner mig lite trött. Vilket jag alltid är på morgonen visserligen. Det är ju helg så då brukar jag passa på att vila mer så får maken ta hand om den lilla. 

På tal om barn så har jag då lyckats få 5 FLICKOR.  Jag var så säker på att den sista var en pojk så jag fick en riktig chock att det var en tjej haha. 

Åldrarna: 16 , 14 , 9 , 6 , 2 . 

De två yngsta tar oerhört mycket energi från mig. Jag har ju inte samma ork längre. Har ju fyllt 40 så kanske inte så konstigt. En av flickorna har ibs vilket är oerhört svårt. Det här med mat. Jag är inte jätte bra på att laga mat och jag tycker inte det är jätte roligt heller. Och att då behöva göra två olika ställer verkligen till det. Laktos/ glutenfritt, laktosfri mjölk funkar inte heller längre, ingen lök , inga kryddor förutom salt, ja jag kommer inte ihåg allt just nu. 

Men men , det är som det är. 

Idag ska jag iväg på ett möte. Vet inte hur det ska gå. Efter ett tag klarar jag inte att koncentrera mig, jag blir väldigt trött, och får oftast huvudvärk, svårt att sitta still. Jag är också otroligt ljudkänslig! Jag blir sjukt dålig när det är mycket ljud omkring mig. Fick faktiskt öronproppar av en vän för något år sedan som håller ljudet runt om tystare. Tyvärr tappade jag bort dem och har inte blivit av att jag köpt nya. 

Och musik. Jag älskar att lyssna på musik, gärna högt. I bilen höjer jag när det kommer en bra låt på radion. Men det dröjer inte länge förrän jag får sjuk huvudvärk , och jag blir även illamående. 

Jag minns när jag arbetade , arbetade ett halvår efter olyckan , vilket jag inte borde eftersom det helt klart gjorde mig sämre för jag lät det inte läka men i alla fall så funkade inte rasterna alls för mig. La mig för det mesta i vilorummet. Ibland vart jag så dålig så jag bara låg och grät. Då var det bara att avsluta arbetsdagen. Men detta var ju inte hållbart. Och vilket problem jag ställde till det, eftersom det då fattades en personal, det är ju stressigt redan som det är inom hemtjänsten. En gång fick de tillkalla ambulans för jag låg på golvet och grät av smärta. Klart att jag inte lät det läka. Efter det slaget skulle jag väl bara vilat och undvikit telefon och massa intryck. 

Tänk om någon läkare hade förstått detta. Åkte ju in till akuten 2 gånger efter att det hänt. Men verkar inte finnas mycket kunskap om sådant här på vårdcentraler. Men att ingen erkände att jag hade fått huvudvärk efter detta gör fortfarande väldigt ont. Som när jag bara grät under ett läkarbesök så sa läkaren att jag får huvudvärk av ÅNGEST. Att jag har mycket omkring mig hemma. Jag hade väl för sjutton ingen ångest…. jag hade så ont. 

Nej jag blir bara upprörd av att tänka på det nu. 

Nu är det nog dags att kliva upp från sängen och göra någon nytta kanske. 

/ 

Ha det bäst och ha en bra Lördag.