Denna veckan!
Denna veckan….
ja, jag vet inte vad jag ska skriva. Den har verkligen inte börjat bra. Men det blir alltid så här när jag har mycket i almanackan. Har ju haft så mycket tider med barnen. Igår fick jag ett ”psykbryt”, höll på att göra oss klara för att bege oss till ortopeden. Slutade med att jag satt på trappan och bara grät. Maken fattade ju att det inte skulle gå så han fick ta ut vab och ta besöket istället.
Och det var ju tur. Har nämligen påpekat för över ett år sedan att hennes ben är väldigt konstigt, och hon går väldigt annorlunda. Foten riktar sig också mycket inåt. Blev en röntgen av höften men det visade inget konstigt. Läkaren på ortopeden förstod inte vad jag menade, hon såg inget konstigt.
Men nu sökte jag återigen för detta och blev skickad igen för bedömning. Och igår så sa denna läkare att hade hon vart mindre så hade de gipsat foten från knät. Men det är försent nu så hon ska få nattskena.
Jag blir så irriterad av att sådant här missas. De tog mig ju inte på allvar denna gången heller. Jag ska inte prata om hur jag själv har blivit behandlad inom vården. Har många gånger funderat på att byta vårdcentral men det har inte blivit av.
Dagens besök hos tandläkaren kunde jag inte heller ta, min snälla mamma följde med istället. Jag uppskattar verkligen vad hon gör för mig. Vet inte om jag visar det för att jag mår så här, men det betyder så mycket!
Så nu har jag legat på soffan hela morgonen. Hur kul är det? Jag får så dåligt samvete. Det finns så mycket jag behöver göra, men jag orkar inte. Jag har så dåligt samvete att jag inte räcker till för barnen.
Ja, vad ska jag nu hitta på ?
Behöver få till någon mat också.
Mm, jag får se vad som händer.
Ha en bra Onsdag.
-Postkontusionellt syndrom.
Som du skrev till mig, man känner igen sig. Så är det bara. Alltså vilken dag, jag hade kraschat totalt av det du skriver. Vila är våran bästa vän och det ska du inte ha dåligt samvete för, vi MÅSTE vila för att ork, planera in vilan innan något annat. Dom 3 första åren för mig så förstod jag inte hur sjuk jag var och fattade inte innerbörden med våran diagnos, har inget minne av dom heller. Jag gjorde allt för att komma tillbaka och vara "jag" men det gjorde ju saken bara värre, nu kämpar jag för att få ha en dräglig vardag och då är det vila vila vila som gäller, max 1sak i almanackan/vecka och vila 1-2 dagar innan och 1-2 dagar efter för att klara av det, annars brakar jag. Förstår att du har det super jobbigt för du har små barn som tar den tiden de gör, hoppas bara att du hittar ett sätt att få in vilan på. Den är det viktigaste på hela dagen, för att du ska orka. Hoppa över alla "göra saker" och många måsten och vila i stället. Vissa dagar är skit och då bara gråter man för man orkar inte med sig själv, o det är väldigt svårt för dom runt omkring att förstå det, dom vill gärna veta varför man bara ligger i sängen o gråter när inget hänt, men i våran värd finns ingen förklaring, det bara är så, vissa dagar är skit direkt när man vaknar, och man önskar att man kunde hoppa över den dagen och ta nästa direkt. KÄMPA !!!! Kram Pernilla
SvaraRadera